SportAdmin använder Cookies för att förbättra din användarupplevelse. Genom att klicka på Jag Godkänner tillåter du detta. Här kan du läsa mer om cookies och hur SportAdmin använder dem.
Helsingborgs Fältrittklubb
Åsa Lannefors, Ridskolechef

 Åsa, du är ju ridskolechef som gjort en lång resa sedan du tog över verksamheten 1985. Kan du berätta något från den tiden?

 

- Det jag minns bäst från den första tiden, när jag hade ridskolan tillsammans med Thomas, är att vi i uppstartskedet fick söka upp hästar vi hade råd med men som samtidigt kunde fungera tillräckligt väl på en ridskola. Det gällde att vara påhittig och öppen för udda lösningar. Jag minns speciellt hästen Caramell. Honom hade ägarna misslyckats med att rida in och nu gick han på bete. Vi fick löfte att köpa honom för 10 000 - om vi kunde fånga in honom!

 

Lyckades ni?

 

- Ja. Vi byggde en strut som vi kunde driva in honom i och vidare in i transporten. Sedan var det ett styvt jobb att rida in honom. Men i gengäld blev han en jättefin ridhäst. Fast flera år efteråt var han svår att fånga in efter sommarbetet - och fick "ridas in" på nytt för att påminnas om att han var ridhäst!

 

Har du och familjen något sällskapsdjur?

 

- Ja, en blandrashund av jakthundstyp. Han är explosiv men samtidigt en fantastisk familjehund!


Stina Burström, Ridlärare
 
Helen Eriksson, Ridinstruktör

Du är ju ridinstruktör på ridskolan. Har du något eget tidigt ridminne?

 

- Mina föräldrar tyckte först att det var onödigt att gå på ridskola, därför red jag och min syster på alla gratisridningar vi kunde hitta. Mitt första minne är när jag blir ledd på ponnyridning på ett företagsevent. Ridläraren går runt och ställer frågor till alla som rider. Jag hör att hon frågar flera innan mig: "Vad heter hästen du rider på?" Jag är jätteglad att jag kommer ihåg att min häst heter Oscar och är jätteberedd på min tur. När hon kommer till mig ställer hon tyvärr frågan: "Vad heter det du håller i?" Jag svarar Oscar och håller på att svimma då jag kommer på mitt misstag och tycker det är jättepinsamt då hon glatt säger: "Nej tyglar!".

Där kunde min ridkarriär tagit slut, men min syster och jag fick faktiskt börja på ridskola till slut!

 

Vilken häst har betytt mest för dig?

- Min egen uppfödning Celeber. Det känns speciellt att ha varit med en häst hela vägen, från att rida in honom till att han tävlade Medelsvår A. Han är snäll och vacker och har nu världens bästa hem!

Annars tycker jag att den hästen man har just nu alltid är den som är närmast hjärtat. 

 

Vilket är ditt favoritdjur, näst efter hästar?

- Katter! Jag har alltid haft katt och är mest förtjust i maine coone-rasen. Vår förra katt Touch som var en maine coon gick tyvärr bort straxt efter jul 2017. 

Malin Johansson, Ridinstruktör

Hur såg din väg till ett liv med hästar ut?

 

- Jag och en kompis började rida på en annan ridskola när vi var fem år. Sedan slutade hon, och mina föräldrar tyckte det var så kallt där på vintern att jag fick byta till Helsingborgs ridskola. På den tiden låg den på Fredriksdal.

När jag blev några år äldre hade jag turen att få sköta om en häst som hette William och som ägdes av Åsa. Han var min första sköthäst.

Vid det laget tillbringade jag varje ledig minut i stallet och fick även följa med på tävlingar. Efterhand blev det fler hästar att ta hand om som utbildades, tävlades och såldes.

 

Har du fler djur i ditt liv än hästarna?

 

- Jag har en hund som heter Archie!

Malin Hjelte, Ridinstruktör

Malin, du är ridinstruktör här på ridskolan. Har du något tidigt ridminne från din egen barndom?

När jag var liten tyckte jag om envisa små ponnyer. Jag har alltid älskat gotlandsruss och jag red ett på ridskolan och ett på somrarna. Gotlandsrusskan hoppa lite speciellt, ganska stort, och är inte alltid så lätta att följa. Det ena av de gotlandsrussen som jag red hade den egenheten att han drog ner huvudet efter varje hinder. Det var alltså en bedrift att lyckas sitta kvar i sadeln. Men jag tävlade med den ponnyn!. Ett tydligt minne är från en sådan tävling – jag var nog i tioårsåldern. Jag hade lyckats klara en felfri runda och satt fortfarande kvar i sadeln. Det var en så skön känsla! Men så drog russet ner huvudet och jag ramlade av, precis före mållinjen…

 Jag var verkligen nöjd med den där ritten efteråt, trots det lite snöpliga slutet!

Finns det någon häst som betytt extra mycket för dig?

Ja. det var ett halvblod som hette Dante. Jag fick honom när jag var tonåring. Han var då runt nio år och jag hade honom ståendes på gamla ridhuset. Dante kände igen mina steg när jag kom i stallgången och kom mig alltid till mötes i hagen. Jag hade honom ända tills han blev 30 år gammal, han fick somna in i sin hage med huvudet i kraftfoderhinken.

Dante var en riktig allroundhäst, jag både hoppade och red dressyr på honom. Dessutom var han en duktig körhäst, han hade tävlat som körhäst innan jag fick honom.

 

Något favoritdjur utöver hästarna?

Jag har en hund som heter Sickan. Hon är en spansk vattenhund.

Rosie Jansson, Ridinstruktör

Rosie, du är ridinstruktör här på ridskolan. Men du är inte skåning?

- Jag kommer från Värmland. Jag flyttade ner hit 1997 och började då som elev här på ridskolan. Då hade jag redan gått RIK-O och var utbildad ridlärare, level 1.

När började du jobba här som instruktör?

- 1999.

Har du något speciellt mål eller filosofi i din ridundervisning?

- Ja. Jag tycker det är viktigt att se hästarna som individer som var och en behöver ridas på lite olika sätt för att både de och ryttaren ska trivas. Jag vill alltså förmedla till mina elever att de bör anpassa sin ridning efter vilken typ av häst de sitter på och vilken dagsform den har. Även hästen ska tycka det är roligt att jobba!

 
Andrea Persson, Ridinstruktör
 

Mattias Skoog, stallchef

 
 
Hans

Hans är vår nya stallkatt som kom virvlande in under stormen Hans i höstas!

Han har verkligen tagit oss alla med storm och det är aldrig tråkigt när Hans är i närheten. Han har alltid något spännande upptåg på gång, han är otroligt social och har koll på allt och alla. Det återstår dock att se om han kan gå i Lisas fotspår som musfångare……

Lisa, stallkatt in memorian

Stallkatt med bestämda åsikter. Vet var kattmaten finns (i foderkammaren) och var varmaste, skönaste platsen för tupplurar är (vid elementet i sadelkammaren).

Tar möss och kan möjligen nådigt låta sig klappas - om du har tur!

 

Hösten 2023 fick vår fina lilla Lisa somna in efter lång och trogen tjänst på ridskolan Vi saknar dig .Lisa!❤️

 
Våra Samarbetspartners